Det räcker ju med lite frost på marken så blir känslan en helt annan. Frost är bland det vackraste som finns! Visst har man märkt, bara den senaste veckan, att ljuset har återvänt, och någonstans djupt inom en börjar vårkänslorna spira...
...och med dem kommer ju trädgårdslusten obevekligen;)!!! Likadant varenda år, och när frökatalogen dimper ner är drömmarna redan i full gång.
Efter att alla juldekorationer har stuvats undan, kan det ju lätt kännas både lite tomt, kalt och trist i januari...
Några vintergröna växter är inte så dumt, bara man skyddar dem när vårsolen börjar bli stark. Annars är jag är rätt nöjd, bara jag slipper att blicka ut över grågrön gegga! Det tycker jag är riktigt deppigt!
Jag har planterat en del vintergrönt för att få lite stomme i trädgården. Jag skulle gärna ha mer, men det är ju ingen billig historia att plantera gröna häckar. Och vi har ju så stort! Det är inte helt lätt att skapa rumslighet.
När vi flyttade till vår gård hade jag flera skisser redan klara, över hur rabatterna skulle utformas. Men buxbomsparterrerna jag hade sett fram emot mest av allt (förutom rosorna) vågade jag mig inte på att plantera, eftersom buxbomssvampen just hade dragit in över landet och den chansningen ville jag inte ta.
Hittade en duglig ersättare i engelsk Gamander, som faktiskt har varit rätt lyckad. Enkel att sticklingsföröka och härdig (mina växer i nordostläge som är utsatt för blåst). Dessutom är den ett utmärkt dragplåster för bin och fjärilar, om man låter den gå i blom.
Sedan har jag satt en liten häck av hederlig svensk gran. Jag har läst att det finns åtskilliga sorter inom arten och det märks på min skiftande lilla historia. Men eftersom det bara är att hämta skott i skogen så är jag tillfreds med den ändå! Lite stickigt bara att ha den nära rabatterna:)
 |
| Hyfsat grön Gamander...får duga! |
...Finns det inte tillräckligt med snö får man väl ta cykeln, tyckte Neo. De senaste dagarna har vi dock fått det första lagret snö som ligger kvar. Och kallare lär det bli.
Vi har en vedpanna med flera stora ackumulatortankar, men nu har värmeväxlaren blivit igenkalkad och behöver rengöras eller till och med bytas. Kort sagt; ett hus på 350 kvadrat är inte direkt varmt under omständigheterna som råder. Och här i min lilla stad är det sååååå seeeegt att få hjälp i tid. Resultat; min stackars gubbe (för det är mest han, ska jag tillstå), får elda i varje rum, minst två brasor per dygn. Han börjar bli lite trött på det. Vi kan bara tänka oss kylan här inne för tvåhundra år sedan, då man endast hade kakelugnarna och vedspisen. Brrrr! Tro tusan att man sov i samma kökssoffa allihopa;)
Dekadent charm i rostiga ting. Lavendeln vilar under snön.
Visst, man ska ju inte klippa ner perennerna, nä, nä. Men tidigare kunde jag inte låta bli att frisera lite när höstväxtligheten blivit för frissig och vild! Nu har polletten äntligen trillat ner, man ska låta det vissna stå, för det finns en otrolig skönhet i det!
Inne i huset har jag inte utan slit, men med nöje fått ner de sista jultextilierna, och nu är det faktiskt bara vitt och skirt som gäller.
Allt för att få suga åt sig så mycket D-vitamin man kan, hi, hi...
Skämt åsido, visst behöver vi allt ljus vi kan få? Förstår egentligen inte hur vi svenskar orkar med halva året i mörker?!?
Ibland drömmer jag om att flytta till franska solkusten;).
...På fönsterbrädorna ser man i alla fall att något händer!
Jag har tyvärr varken uterum (än), eller växthus, så jag har hela garaget proppfullt med pelargoner och fikonträd, olivträd med mera.
Det är bara med nöd och näppe de får plats därute.
Häromdagen när jag tittade till växterna hade Mårbackorna satt ordentlig fart, visst är det härligt när man får väcka dem ur sin vintersömn om våren? Fast ännu dröjer det ju ett tag förstås.
Vårgardinerna har åkt upp. Sån skillnad det blev!
Charm som bara genuin vintage kan ge, tycker i alla fall jag.
...kunde ju inte motstå de här idag! Som en liten vitamininjektion! Man blir ju glad varenda
gång man ser dem;)
...och antika reklamkort är ju bara för charmiga!
Vem kan motstå de gamla klassikerna??? Å, minns ni AKO:s mintkolor? Förstår att man börjar bli tant när nostalgin kryper på en...
...Undrar allt vad åttaåringen menar? Är det hon som ska städa eller är det en bestämd, direkt order till mig? Röstar på det senare. Hon är inte dum, lilla tösabiten. Och lika envis som sin mamma;)
Den här blomman fick jag av en av våra trevliga grannar!
Har färdigställt en liten vårtavla i olja. Men nu tryter inspirationen. Jag är för trött, helt enkelt. Hoppas att snart få hjälp med vissa fysiska problem jag dras med för tillfället och som hindrar mig från att hålla igång! Jag är glad att jag har mina bloggar och jag har fått kontakt med så många goa människor genom dem. Det är helt fantastiskt.
Något måste man ju sysselsätta sig med och på något sätt måste ju kreativiteten ut! Så man gör det man kan och försöker fokusera på det istället för det som är negativt.
Idag har vi firat Mio som fyller elva år. Min fine kille, vad tiden går. Klyscha men ack så sant. Tycker det var igår han sprang omkring med plastdinosaurier och pluggade in varenda namn; Carnosaurier, T-Rexar, Velociraptorer, Bracchosaurier, Triceratopsar;)
Men allt har sin tid, det är en av mina favoritmeningar.
Det är spännande att barnen växer och familjen går in i nya faser.
...dock har vi har en alldeles egen, privat Batman som smyger runt och skräms. Och jag menar verkligen skräms! Det är väl bara sockorna som avslöjar honom, Viggo;)...
Om ni ser honom kan ni väl skicka tillbaka honom till mig, för han har en tendens att vara
totalt orädd.
Inte olik sin egen hjälte!
Vi hörs framöver, ha det gott och varmt i vinterkylan!
Många kramar,
Frida
